Vård- och omsorgboendet i Mockfjärd, Gagnef kommun invigdes i maj 2023. Det är ett nybygge av 60 permanentbostäder för personer med demenssjukdom, inklusive dagverksamhet, tillagningskök och ytor för social samvaro.
Beställarens ambition var att skapa ett samlat nav för kommunens vård- och omsorgsverksamhet. Hållbarhetsambitionen var hög, liksom kraven på lokal acceptans av utformningen.
Materialen är valda ur ett hållbarhetsperspektiv där de har så låg klimatpåverkan som möjligt, allt ifrån golvmaterial till fasadmaterial och stomme. Enligt våra beräkningar under utformningsprocessen så ger KL-trästommen ett koldioxidavtryck på drygt 500 ton, jämfört med en betongstomme som hade gett 6 gånger större avtryck, nästan 3300 ton. Att byggnaden är i två plan minskar också behovet av mängden betong i grundplattan till skillnad mot en enplansbyggnad.
Placeringen är precis intill riksväg E16. I syfte att använda både tomten och de byggda resurserna optimalt fördelades avdelningarna på 2 våningar, med samverkan om 3 och 3 i varsin flygel. Där flyglarna möts skapas naturligt en social, avdelningsövergripande yta; husets nav.
Avståndet mellan flyglarna har hållits så brett som tomten tillåtit, och mellan dem återfinns avdelningsgemensamma trädgårdar och balkonger. Personalytor och övriga, gemensamma stödfunktioner har förlagts i en 4:e flygel. Parkering och hårdgjorda ytor är medvetet förlagda mot norr, så att de mer åtråvärda syd- och västvända delarna av tomten kan användas till en stor,
gemensam utemiljö.
Långsiktigt tänkande och resurseffektivitet har fått sätta tonen i projektet. Arkitekturen är väl genomarbetad och vi skapar rum att trivas i, rum som det finns behov av i framtiden. Det som byggs ska hålla över tid, både konstruktivt och arkitektoniskt. Målet har varit Miljöbyggnad Silver, men ingen certifiering har gjorts.
Den närmaste bebyggelsen är relativt modern medan bygden runt om har höga kulturvärden och en stark prägel av traditionell dalabyggnadskultur. Upplevelsen av huset ur de boendes perspektiv, men även bygdens, har varit viktig.
Byggnaden ligger som en solitär intill riksvägen och detta har använts som utgångpunkt för de arkitektoniska idéerna; att den ska upplevas som en ansamling av mindre hus istället för ett mycket stort. Genom vinklingar och förskjutningar hålls skalan nere och intrycket av att hus adderats till hus ges.
Huset omfamnar människan och tryggar platsen när denne vistas ute. Det påminner också om det traditionella sättet att bygga i kommunen, med gårdsbildningar. Samtidigt har huset fått en samtida dimension i hantering av detaljer, material och färgsättning. Det är ett modernt hus – men med det bästa ur det traditionella som grund.
De boende har tillgång till en mängd sociala ytor. En gångslinga sträcker sig över tomten och ger både fysisk aktivitet och gemenskap till de boende. Utvändigt finns en kombinerad konstnärlig installation och paviljong, och en vedbod. Trädgården är planerad som lättskött och lättillgänglig, men upplevelserik. Ett växthus finns på området, med möjlighet för de boende att ha en egen liten odling. Växtbäddarna främjar också ekosystemtjänster som t.ex. biologisk mångfald. Det finns en större samlingslokal vid entrén, där olika evenemang kan hållas, och där det möjliggjorts för uthyrning till allmänheten.
Husets planlösning är optimerad för att hålla nere de invändiga avstånden och samtidigt främja sociala mötesplatser. Husets mittnav med korridorer åt 4 håll effektiviserar både installationsstråk och rörelsemönster.
Avdelningarna är vinklade, med matrum och samvarorum förlagda i innerhörnet för närhet till de personaleffektiva ytorna. Mittnavet utgör plats för samvaro och är personalens nattsäte med uppsikt över 3 avdelningar samtidigt.
Servering, foajé och samlingssal ligger i den smalaste delen av byggnadskroppen, med direktaccess till både angöringssida och trädgård. Personal- och stödfunktioner är placerade på ömse sidor om en rak korridor för snabb åtkomst och enkel orientering. Personalfunktioner återfinns på båda våningsplanen, liksom en separat logistikhiss, för att underlätta invändiga transporter och möjliggöra isolering av våningsplan vid kommande smittoutbrott. Detta är även skälet till att varje avdelning har egen tvättstuga och skölj.
Materialen är valda ur ett hållbarhetsperspektiv där de har så låg klimatpåverkan som möjligt, allt ifrån golvmaterial till fasadmaterial och stomme. Enligt våra beräkningar under utformningsprocessen så ger KL-trästommen ett koldioxidavtryck på drygt 500 ton, jämfört med en betongstomme som hade gett 6 gånger större avtryck, nästan 3300 ton. Att byggnaden är i två plan minskar också behovet av mängden betong i grundplattan till skillnad mot en enplansbyggnad.
Materialet är demonterbart och har därför möjligheten att återbrukas i framtiden och ingå i ett cirkulärt kretslopp för materialåtervinning. Eftersom KL-träet har producerats i Sverige, från Stora Enso/Södra, så hålls transportsträckan nere.
Fasaderna är beklädda med värmebehandlad träpanel för lågt underhållsintervall. Den karaktäristiska spånfasaden, som finns i delar av fasaden, knyter an till lokal byggnadstradition och adderar samtidigt en materialitet. Även invändigt är trä använt så långt som funktionskraven medger, i syfte att ge en hemlik miljö.
Det återfinns gott om förrådsyta och resursrum som kan ändra användning över tid. Vi har även haft med oss i tanken, att detta hus ska kunna byta funktion i framtiden, om så krävs. Det ska inte vara omöjligt att göra t.ex. bostäder av det, om behoven ändras längre fram. Lägenhetsavskiljande väggar av KL-trä medger även möjligheten att öppna upp mellan lägenheter för framtida parboende.
De val som gjorts i allt från utformning till stomme, installationslösningar och ytskikt, är genomlysta ur miljöpåverkan och övervägda för att skapa ett så bra boende- och arbetsklimat som möjligt. Tekniskt sett, så erbjuder huset mycket av det senaste inom vård- och omsorgslösningar. Huset har bl.a anpassats efter de specifika behov som finns hos dementa.
De uppbrutna byggnadsvolymerna med ett livfullt fasadliv gör att inga rum behöver pressas in i förutbestämda proportioner. Det ger istället varje rum de bästa förutsättningarna i förhållande till funktionskrav, storlek, tillgänglighet och dagsljus, samtidigt som husets totala BTA hålls nere.
Delvolymernas enkelhet var för sig gör konstruktionen relativt konventionell, utan långa spännvidder eller komplicerade tak-konstruktioner. Sadeltaken är klädda med betongtegel för lång livslängd.
Att boendet ligger på två plan istället för ett, är mer resurseffektivt utifrån mark- och materialanvändning. Sophantering sköts i markbehållare för att hålla nere den byggda ytan. Andelen asfalterad yta hålls nere tack vare korta angöringsavstånd. Mindre hårdgjord yta möjliggör bättre dagvattenhantering. Mot riksvägen uppförs ett bullerplank som ramar in boendet och säkrar en lugn utemiljö.
Inbyggda rör minimerar risk för skadegörelse, värmeplatta i innertaket i badrummet ger komfortvärme vid duschning. Handfat och toalettstol är höj- och sänkbara. Toalettstolen är till och med vridbar för att möjliggöra en högre grad av självständighet för de boende och en bättre arbetsmiljö för personalen.
Samtliga boenderum har el-driven travers. Stor vikt har också lagts vid belysningen, där HCL-belysning följer dagens naturliga ljusskiftningar i kallt morgon- respektive varmt eftermiddagsljus. All belysning är dim- och reglerbar där personalen själv kan styra efter behov.
Man har borrat för bergvärme och bergkyla i detta projekt, vilket drar ned användandet av ändliga naturresurser. Även solceller finns monterade på tak, och på så sätt kan vi värna om ändliga resurser ytterligare. Solavskärmning finns i form av markiser, som automatiskt följer vädrets växlingar, och på så sätt minskar kylbehovet.